åre.

Nu sitter jag på en bänk i slutet av en av backarna i Åre. Gråter som en femåring, ensam. Har sett fram emot det här så länge, Och det vet min fästman, men ändå förstör han det för mig. Jag kommer på mig själv med att för första gången tvivla på om det är meningen att vi ska vara just vi resten av våra liv. För egentligen, övervinner kärlek verkligen allt? Jag vill egentligen tröstäta. Men istället tänker jag matvägra. Jag tänker inte bli ännu fetare på grund av honom.

♥ kommentarer på inlägget:

kommentera här:

♥ ditt namn eller din alias:
VIP? ♥

♥ e-post: (som bara jag kan se)

♥ länka till din blogg här:

whatzzz uuup?