jag dör. 
nej, jag vill dö. 
nej, det vill jag inte, 
men jag vill verkligen skära mig. 
vill vill vill. nu nu nu. 
ångesten. 
jag är så fet och äcklig och misslyckad. 
jag vill ju bara kunna få ut det dåliga, 
släppa fram det, få ut det genom blodet. 
jag orkar inte tänka på att jag klarat mig så länge ifrån skärandet, 
att det skulle vara ett stort steg tillbaka, 
att jag skulle behöva börja räkna om,
att jag lovat att låta bli. 

åh jag vet inte. 
förlåt för mitt kaos. 
nu ska jag kedjeröka och spy. 
till att börja med.